Handboll!
Men tillskillnad från annat som också har valts att kallas för "en tuff sport" är handbollen en grej för riktiga tjejer och killar.
Fotboll, som jag för övrigt finner nöje i att titta på, är en sport, men vad har hänt med kämparglöden och gaisten? Det räcker med ett pet på höften och vips slänger sig pojkarna (och för den delen flickorna också) likt en vante.
För att inte tala om hockeyn!
Visst, de puttar lite på varandra ibland, mer än så är inte tillåtet, och för att citera Robert Gustavson; "de har ju en massa mjuka goa skydd att landa på".
För 70 000 per match skulle jag också kunna glida runder på isen och se himla nöjd ut.
Vad hände med kärleken till idrotten? Zlatan nobbar ett landslag för att visa att "de inte kan köra med honom" men istället går det bättre än någonsin för svenska fotbollslandslaget.
Hockeygrabbarna nobbar också landslaget, för att spela i sina ligor på andra sidan atlanten.
Varför? PENGAR är svaret.
Handbollen är dock ett praktexempel på en sport där utövarna spelar för de tycker det är kul.
Lönen som handbollsspelare är inte mycket högre än en "vanlig" arbetares, och landslaget spelar man i in i det sista.
Det kallar jag kärlek!
De andra asen som spelar för pengarna och makten medan det är vi som betalar för deras sponsorer och evenemang kan fara och flyga, för de har inte mitt förtoende för fem öre.
By the way, jag åker till England i övermorgon!
Ha det fint i skolan alla fuuckers!
Ciao!
Blod, svett och tårar!
foto: Jacob Larsson
Kyla
Sakta kryper den sig närmare, samtidigt som dagarna blir kortare och nätterna kopplar ett grepp om vardagen.
Luften ligger hög, färgar kinderna röda och andedräkten avdustar till sällsam rök runt ansiktet.
Det är höst mina vänner, HÖST!
Det finns inga gråa dagar, det finns bara små stunder av lycka då himlen är klarblå och när den första frosten lagt sig på hustaken för att påminna oss om att vintern står och väntar på sin tur.
Trots att jag går på kryckor för tillfället håller jag hoppet uppe så gott det går.
Skolan kramar musten ur de flesta just nu men jag ska halta mig frammåt de kommande 6 dagarna.
Samma ögonblick som jag stiger på planet till England ska jag koppla bort allt som har med skola att göra och bara ägna mig åt mina vänner och framför allt mig själv.
Ciao!
Början på slutet
Livet kan likna ett tåg.
Du sätter upp mål, dvs. slutstationer, med olika delmål påvägen.
Delmålen är oftast betydelselösa och likaså är mellanstationerna för ett tåg,
då och då händer det att någon hoppar av eller på,
men det är ingen som märker det i förbifarten.
Ett slut...
När vi kommer till vår slutstation vet vi
att vi inte kommer nöja oss med det uppnådda målet,
samma sak händer för det stackars tåget,
det är bara att börja om från början.
En ny resa, med nya mellanstationer.
Alltid en ny början, en början på ett slut.
Där resan slutar tar en ny resa vid.
Så gör vi även i livet,
vi börjar skolan med målet att vi ska gå ut 9:an med bra betyg
klasserna där mellan är bara mellanstationer.
Efter 9:an tar en ny början vid, gymnasiet.
Vi kämpar oss igenom den kortare men mycket viktigare vägen
mot högskolan.
Vi fortsätter där vi tog av efter år av slit, i jakt på arbete.
Efter en livstid i skolbänken ska livet börja.
Eller gör det värkligen det?
Arbetet är bara en ny början, med målet på pensionen.
Och så fortsätter vi, till kroppen säger nej.
Men vem har sakt att vi slutar efter vårt jordeliv tagit slut.
Kanske trycker vi bara på pausknappen,
för att börja en resa någon annanstans.
En början på ett slut.
Färger i en vind.
det kommer även nya tag.
Mitt självförtroende är lika högt som HIFs, efter 8 matcher utan förlust.
Det känns som jag har massor med egna Stuart Baxters, iform av mina vänner. (men mina vänner skriker dock inte lika mycket som honom)
Tillsammans är vi oslagbara.
När vi nu går mot höst är jag full av nya intryck och positivism, trots att det hårdaste året någonsin står framför mig i skolan vet jag att jag kommer klara av det.
Jag är bra!
Vi är bra!
Tillsammans.
På måndag ska My och jag kryssa ännu en dag i vår kalender, ännu en dag som tar oss ett steg närmare England.
Samtidigt har tiden gått undan,
så fort det går när man har roligt.
Jacob och jag, 8 månader.
Tillsammans.
God afton gottfok!
(Som för övrigt ligger mindre än 3 veckor bort nu)
En ny resväska inhandlades igår, till min stora förtjusning.
Jag ser allt framför mig, My och jag, självklart uppe hela natten, sedan åker vi till Kastrup med Öresundstågen (som jag har skapat en sorts hat-kärlek till under mina resor till Jacob i Malmö)
Väl på Kastrup möter vi upp resten av gänget och beger oss sedan på planet (efter ett par timmars väntande typ..)
Själklart ska jag och My bo hos något partyanimal för allas bästa, haha!
Waaah, kan inte tiden gå liiite fortare?
Övrig fakta för dagen är att min älskade pappa kanske har fixat ett jobb till mig, som jag behöver nu mer än någonsin. (försök vara sjutton år och på jakt efter arbete, inte lätt direkt.)
Vill också understryka att jag älskar hösten just nu, trots viss blåst och regn, men också direkt sommarvärme.
Allt som fattas är att det ska bli en smula kallare så jag kan dra fram kappan och halsduken för den där extra härliga höstkänslan.
Ciao!
Retro
Guuud, vad jag och mina vänner får till det ibland.
Fredagskvällen skulle ägnas åt dans och sprit på Retro i Danmark, så vi begav oss in relativt tidigt för att hinna handla i taxfree-shopen.
Vi träffade istället 2 danska killar, betydligt äldre än oss men det struntade vi i, som bjöd med oss till en pub.
De bjöd på allt vi ville ha hela kvällen och som några andra snyltare satt jag, My och Evven där och tog glatt emot allt vi blev erbjudna.
När det var dags att sticka till Retro ville Paul och Kenneth hänga på, vilket vi inte var så pigga på.
TIll vår stora lättnad hjälpte en trevligt norrman vid namn Truls (aka "Kämpe gott") oss att skaka av oss de generösa men ack så jobbigt killarna.
Kvällen blev en succé!
Ciao!
Evven, My & Jag, in action. Haha!
Valet.
Någonstans på vägen slutade det handla om Sveriges framtid och blev istället en kamp om makt och ministerposter.
Vad hände med politiken?
Det är inte över!
Vänskap
De vet att jag vet, och jag vet att de förstår.
Samtidigt känns det orättvist, Caroline dog och här står jag med världens bästa vänner.
Vi står här allihop, vi lever och vi har lämnats kvar med frågor utan svar.
Jacob, min älskade Jacob, om någon förstår så är det du.
OM vi nu ens kan förstå, för just nu känns det som det är det ända jag inte gör.
Jag förstår inte någonting!
Jag ska leva vidare, det ska vi alla göra, för det är vad Caroline hade sakt åt oss att göra
om hon hade kunnat tala till oss där uppifrån.
Livet går vidare, men minnena lever förevigt kvar.
För hur det än känns nu, kommer det bara göra oss starkare.
Sorg.
Jag har varit skonad från olyckor bland mina närmaste fram till igår.
Det gå värkligen inte att beskriva hur jag känner just nu, tom, matt, svimfärdig, arg, ledsen.
Listan kan göras lång.
varför Carro?
Vad hade hon gjort för fel?
Vem har tillåtelsen att dömma hennes liv?
Gud, om du nu finns, är jag väldigt besviken på dig.
Tårarna tar aldrig slut, tankarna vill aldrig sluta, jag grubblar i evigheter utan att få något svar.
Svar på en till synes enkel fråga, men med ett svårt svar,
Varför?
Vi ses i en bättre värld...
Det börjar visst bli höst...
men den är aldrig riktigt lika grym och svart-vit som man tror"
Ett ynka telefonsamtal är vad som behövs,
ett ynka telefonsamtal kan reda upp mer än vad som varit klart för en på flera år.
Plötsligt känns inte hösten så tung och grå längre, tvärtom, den känns riktigt välkommen!
Ge mig allt du har kära höst,
ge mig hur mycket regn och rusk som helst, jag ska se igenom det och möta höstens vackra färger med ett leénde på läpparna.
Trots att jag sitter här med värkande bihålor och ömande hals mår jag bättre än på länge,
ingen ska få ändra på det.
Jag ska längta efter kylan, längta efter regnet, slasket och snön!
Ge mig allt du har kära höst!
Frustration.
Just nu känns det som jag ska koka sönder av ilska, vrede, frustration, kalla det vad du vill.
Människor som inte kan förstår hur naiva och själviska de är, hur de sårar och segregerar på ett sätt som får hjärnan fullproppad av hat medan hjärtat står tomt och tittar på, oförmögen att känna någonting.
Hur definierar man en vän?
Absolut inte såsom jag trodde för ett år sedan när jag, utan större vett i huvudet, började på Campeon.
Nu vet jag hur det ska kännas, hur riktiga vänner ska bete sig och framförallt, vad vänner inte gör mot andra!
Tack för du visade mig allt jag inte letar efter, allt jag har strävat efter att komma så långt bort ifrån.
Nu slipper jag göra samma onödiga misstag i framtiden medan du, förhoppningsvis, själv får uppleva samma sak om och om igen.
Likt en annan Disneyfilm på repeat bortsett från att denhär filmen inte har något lyckligt slut.
Ciao!
England
Än bättre var att vi ska åka redan den 17 oktober, hallejujah!
England har alltid varit en dröm för mig, när jag var en liten knatte ville jag bosätta mig på en enorm herrgård på den idylliska landsbyggden och ha ett dussin hästar som jag skulle vinna massor av tävlingar med.
Många gånger har jag varit "nära" att få åka på min drömresa, men det är först nu jag äntligen får uppleva min barndomsdröm.
Att börja på Campeon var ett av mina bästa val i livet.
Gemenskapen och glädjen jag känner varje dag är det inte alla som känner i skolan.
Jag är lyckligt lottad.
Ciao!
Minnen.
Ett kuvert har legat förseglat i min skrivbordslåda fram till idag, ett sånt där fujifilm kuvert som man får när man har framkallat kort alá Old School.
Jag vet att det finns bilder i det där kuvertet som jag så gärna vill se, men också bilder som jag helst vill elda upp eller slänga i en lämplig soptunna.
Bilderna föreställer mitt liv, frysta minnen som aldrig kommer glömas bort. Bara förträngas en aning.
Jag minns när jag fick den där engångskameran, min farbror bor i Stockholm och kan inte direkt skicka några stora presenter när vi inte ses, så han skickade ett glassogram och 2 engångskameror.
Genialt nog tänkte jag ta en bild vid varje kul tillfälle, inte bara spontana bilder, utan bilder som värkligen sa något om den dagen oc´h varför den var så speciell.
Efter 2 år tog jag sista bilden.
Jag visste inte om jag var redo för att återuppleva dessa minnen.
Ett hav av gamla kompisar och killar som tillslut svek mig, men också minnen från den första kärleken och bilder på vänner som befinner sig allt för långt bort, som man inte vet om man kommer träffa igen.
Jag hann bara till andra bilden, den där bilden på mig och Mirandra, som inte är i livet längre.
Då bestämde jag mig för att korten ligger bra där de ligger för stunden, så jag lade tillbaka dem där de hör hemma, långt ner i min skrivbordslåda.
Campeon.
Sitter i skolan, som utgör större delen av mitt liv just nu, känns det som.
Tur nog går jag på Campeon, där allt är lite bättre ;)
Helgen var hur trevlig som helst.
I fredags kom Jakke, så det blev en myskväll. Lördagen bestod av en fest hos Philip vilket var givande.
Söndagen blev en liten sväng på väla för att köpa lite nödvändigheter till min bror Joakim och efter det hade jag en dansträning som gick väldigt bra.
Hur som helst sitter jag nu här och väntar på den hemska idrottslektjonen.
Hemsk är den för vi ska springa 5 km, i kass väder.
England 18-22 Oktober.
Ciao!
England!
Helt underbart, den 18/10 åker jag och My till England.
Ciao!
Seg lördag.
Igår var jag, jakke, Krille och My på den sista dagen av Malmöfestivalen.
Vi var självklart taggade för att se The Sounds, men till vår stora besvikelse blev det ett fiasko.
Maja stod och rökte för fulla muggar och var så full att hon ett flertag gånger tappade mikrofonen i marken.
Jag kom på mig själv att jag mest stod med en bister min och tänkte på att hon gjorde bort sig.
Istället gick vi därifrån ganska snabbt för att sätta oss på ett kebabställe på värnhem.
Efter vars en kebabrulle var vi mer än mätta och begav oss hemmåt där vi deckade och vaknade först klockan ett idag.
Nu är Jakke iväg för att köpa lite godis och hyra Scary Movie 4 och Wallander filmer.
Känslan av att detta kommer bli en "softardag" smyger sig närmare och närmare.
Ciao!
Malmöfestivalen.
Gårdagen var helt fantasktisk!
Mikael Wiehe fyllde 60 år och det skulle firas med pompa och ståt.
En rad artister skulle tolka hans låtar på ett personligt sätt. Artister som LARS WINNERBÄCK, Lisa Ekdahl, Timbuktú , Dregen, Thåström m.m.
Men i slutet fick även Wiehe köra några gamla godingar.
Ses vi på The Sounds ikväll?
Ciao!
Onsdag 23/8
Snart har en vecka gått som 2:a på Campeon och redan nu känner jag att det kommer bli ett år minst lika kul som förra och fyllt av både godbitar (blickar tillbaka på Lisebergsresan förra året) och diverse mörka moln i perfektionen. (Får gåshud när jag tänker på Franz Kafkas Processen som vi läste i våras)
Hur som helst ser jag fram emot en eventuell Englandsresa som sex elever från 2Alfa kommer att få chansen att åka på i oktober. (Pick me Mrs Howell I´m a good, hard working student ...noot.)
Imorgon ska vi ha grafisk kommunikation för första gången, något jag sett fram emot sedan jag fick reda på att det var en valbar kurs. (Speciellt om man har ämnet enda fram till lunch)
Efter den lektjonen är morgondagens skoldag slut för min del och det bär av till Malmöfestivalen med Emma min underbara Strövelstorpare och eventuellt en liten My som också vill följa med.
Eftersom artister som LARS WINNERBÄCK (den enda gud jag tillber) , Timbuktú, Lisa Ekdahl och Thåström kommer inta scenen är jag full av förväntan.
Resterande helg kommer spenderas med vänner och pojkvännen Jacob. (Ett och annat HipHip avsnitt kommer nog rulla under nattens gång, om jag inte är helt ute och cyklar)
Ha det bra därute!
Ciao!