Lars Winnerbäck
Lars Winnerbäck - Elegi
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting.
Medan natten fäller blåkalla skuggor häromkring.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig.
Det är en storm påväg inatt, ransaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
han ska pröva din styrka han ska testa din moral.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut.
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut.
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan divition,
vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.
Och alldeles nytt fick jag lyssna till ditt skratt
och det berätta att du sakna mig inatt det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är.
Det är som natten här har sett allting och stilla sjunger med.
En elegi för alla sorger den fär hösten hangla om.
För en mor som sjukna in och för ett barn som aldrig kom.
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in.
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din.
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement.
Två ögonpar i tomhet från september till advent.
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt.
För en kvinna som sa allting är förstört allt är brännt.
En elegi för alla vägra som vi inte vandrat än
för en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror hos mig, ska jag anförtro hos dig.
. . .
Finns ingen som berör som honom
malmöfestivalen 24/8 -06
Kommentarer
Trackback
