Carpe Diem

Nu har jag tagit en stark värktablett & lagt mig för att vila en stund.
Tandläkaren valde självklart att strunta i lokalbedövning, eftersom jag inte tål den.
Hon skar i tandköttet för att tanden lättare ska kunna växa upp, samtidigt som en annan sköterska stog med någon sug-apparat i munnen på mig.

Tårarna rann, men jag försökte att inte skrika allt för mycket.
"jag vet, det gör ont"  fortsatte tandläkaren säga.
Jag ville bara slå henne på käften för att hon skulle vara tyst & bli färdig.

Nåja, nu ska jag väl slippa smärtan.
Speciellt imorgon när jag ska & boxas på sats :D