Carpe Diem

Med risk för att låta klychig, bitter, cynisk, naiv & massa andra härligheter kommer jag köra en liten stream of consciousness i sann James Joyce anda.
Somvanligt förväntar jag mig inte att ni ska förstå något, men jag behöver göra lite plats i den lille hjärnstumpen.

Inte tror jag att det är för ditt bästa, utan självklart för mitt eget, inte kan du väl någonsin tro att jag skulle göra något för dig när jag själv vill göra någon vinst i världens svåraste och påfrestande lek, jo du vet precis vilken jag menar, för när man är relaterad till ekorrar och militärer är det sällan något snack om saken, inte ens när jag inte får fram vad jag egentligen skulle vilja säga, men är för feg för, sanningen svider som citrondroppar som med avsikt droppats i ett blodigt sår, ett sår som ingen mer än du har skapat, medan jag stod på & såg det hela ske, precis som tyskarna gjorde i natzityskland, om man bortser från att mina problem inte går att gämföra med så omfattande hemskheter, nej mina problem är precis vad karlsson på taket skulle sagt, en värdslig sak, men sålänge jag tror att det finns hopp & en liten gnista där så kommer jag inte ge upp, jag menar det är inte för alla man sviker hela världen & drar vita lögner för dem man en gång älskade, & det är inte för alla som man hela tiden försöker hitta liknade objekt som kan tillfredställa de tomrum som du lämnade redan första gången du gick, & lämnade mig kvar, häpen & i längtar efter mer, men det är väl en del av jakten kan jag tänka mig, för så tänker väl ni, nu vet jag att jag lurar mig själv igen, bortträngning skulle väl anna freud ha kallat det må jag tro, men just nu vill jag bara ha ett av alla de där pikarna som pekar på att jag går i rätt riktining & att mina beslut inte alls är misstag,
cause I don't mind if you don't mind 'cause I don't shine if you don't shine

Nu är det raderat i hjärnan igen.
& ni trogna läsare har något att bita i, tro mig, det kan vara riktigt underhållande.