.
Allt går så fort,
jag hinner inte med.
Jag står brevid min egen kropp
och iaktar mitt liv som sakta rinner ifrån mig.
Likt sanden i ett timglas passerar allt och
fragmenteras sakta mellan mina fingrar.
Borde jag stanna upp eller
blir det bäst såhär?
jag hinner inte med.
Jag står brevid min egen kropp
och iaktar mitt liv som sakta rinner ifrån mig.
Likt sanden i ett timglas passerar allt och
fragmenteras sakta mellan mina fingrar.
Borde jag stanna upp eller
blir det bäst såhär?
Kommentarer
Trackback
