God afton gottfok!

För att vara en såndär exrta "pain in the but" ska jag tjata lite mer om Englandsresan.
(Som för övrigt ligger mindre än 3 veckor bort nu)

En ny resväska inhandlades igår, till min stora förtjusning.
Jag ser allt framför mig, My och jag, självklart uppe hela natten, sedan åker vi till Kastrup med Öresundstågen (som jag har skapat en sorts hat-kärlek till under mina resor till Jacob i Malmö)
Väl på Kastrup möter vi upp resten av gänget och beger oss sedan på planet (efter ett par timmars väntande typ..)
Själklart ska jag och My bo hos något partyanimal för allas bästa, haha!
Waaah, kan inte tiden gå liiite fortare?

Övrig fakta för dagen är att min älskade pappa kanske har fixat ett jobb till mig, som jag behöver nu mer än någonsin. (försök vara sjutton år och på jakt efter arbete, inte lätt direkt.)

Vill också understryka att jag älskar hösten just nu, trots viss blåst och regn, men också direkt sommarvärme.
Allt som fattas är att det ska bli en smula kallare så jag kan dra fram kappan och halsduken för den där extra härliga höstkänslan.

Ciao!


höst2

Retro

Guud, vilka vänner jag har.
Guuud, vad jag och mina vänner får till det ibland.

Fredagskvällen skulle ägnas åt dans och sprit på Retro i Danmark, så vi begav oss in relativt tidigt för att hinna handla i taxfree-shopen.
Vi träffade istället 2 danska killar, betydligt äldre än oss men det struntade vi i, som bjöd med oss till en pub.
De bjöd på allt vi ville ha hela kvällen och som några andra snyltare satt jag, My och Evven där och tog glatt emot allt vi blev erbjudna.
När det var dags att sticka till Retro ville Paul och Kenneth hänga på, vilket vi inte var så pigga på.
TIll vår stora lättnad hjälpte en trevligt norrman vid namn Truls (aka "Kämpe gott") oss att skaka av oss de generösa men ack så jobbigt killarna.

Kvällen blev en succé!
Ciao!

Evven, My & Jag, in action. Haha!

Retro

Valet.

En maktkamp mellan (s)olidaritet och egois(m) avslutades igår och jag kan inte säga att resultatet gjorde mig nöjd.
Någonstans på vägen slutade det handla om Sveriges framtid och blev istället en kamp om makt och ministerposter.

Vad hände med politiken?

Det är inte över!
palme

Vänskap

I svåra studer är det skönt att ha vänner som jag har, vänner som inte behöver säga något.
De vet att jag vet, och jag vet att de förstår.
Samtidigt känns det orättvist, Caroline dog och här står jag med världens bästa vänner.
Vi står här allihop, vi lever och vi har lämnats kvar med frågor utan svar.

Jacob, min älskade Jacob, om någon förstår så är det du.
OM vi nu ens kan förstå, för just nu känns det som det är det ända jag inte gör.
Jag förstår inte någonting!

Jag ska leva vidare, det ska vi alla göra, för det är vad Caroline hade sakt åt oss att göra
om hon hade kunnat tala till oss där uppifrån.

Livet går vidare, men minnena lever förevigt kvar.
För hur det än känns nu, kommer det bara göra oss starkare.

öga


Sorg.

Vi har alla varit i de där tankebanorna, "tänk om jag dör".
Jag har varit skonad från olyckor bland mina närmaste fram till igår.
Det gå värkligen inte att beskriva hur jag känner just nu, tom, matt, svimfärdig, arg, ledsen.
Listan kan göras lång.

varför Carro?
Vad hade hon gjort för fel?
Vem har tillåtelsen att dömma hennes liv?

Gud, om du nu finns, är jag väldigt besviken på dig.
Tårarna tar aldrig slut, tankarna vill aldrig sluta, jag grubblar i evigheter utan att få något svar.
Svar på en till synes enkel fråga, men med ett svårt svar,

Varför?

Vi ses i en bättre värld...

träd

Det börjar visst bli höst...

"Du går nedtryckt i ett par alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svart-vit som man tror"

Ett ynka telefonsamtal är vad som behövs,
ett
ynka telefonsamtal kan reda upp mer än vad som varit klart för en på flera år.
Plötsligt känns inte hösten så tung och grå längre, tvärtom, den känns riktigt välkommen!

Ge mig allt du har kära höst,
ge mig hur mycket regn och rusk som helst, jag ska se igenom det och möta höstens vackra färger med ett leénde på läpparna.

Trots att jag sitter här med värkande bihålor och ömande hals mår jag bättre än på länge,
ingen ska få ändra på det.
Jag ska längta efter kylan, längta efter regnet, slasket och snön!
Ge mig allt du har kära höst!

Droppar



Frustration.


Just nu känns det som jag ska koka sönder av ilska, vrede, frustration, kalla det vad du vill.
Människor som inte kan förstår hur naiva och själviska de är, hur de sårar och segregerar på ett sätt som får hjärnan fullproppad av hat medan hjärtat står tomt och tittar på, oförmögen att känna någonting.

Hur definierar man en vän?
Absolut inte såsom jag trodde för ett år sedan när jag, utan större vett i huvudet, började på Campeon.
Nu vet jag hur det ska kännas, hur riktiga vänner ska bete sig och framförallt, vad vänner inte gör mot andra!

Tack för du visade mig allt jag inte letar efter, allt jag har strävat efter att komma så långt bort ifrån.
Nu slipper jag göra samma onödiga misstag i framtiden medan du, förhoppningsvis, själv får uppleva samma sak om och om igen.
Likt en annan Disneyfilm på repeat bortsett från att denhär filmen inte har något lyckligt slut.

Ciao!


Sorg


England

Mer information om Englandsresan gavs ut idag, till min stora förtjusning.
Än bättre var att vi ska åka redan den 17 oktober, hallejujah!

England har alltid varit en dröm för mig, när jag var en liten knatte ville jag bosätta mig på en enorm herrgård på den idylliska landsbyggden och ha ett dussin hästar som jag skulle vinna massor av tävlingar med.
Många gånger har jag varit "nära" att få åka på min drömresa, men det är först nu jag äntligen får uppleva min barndomsdröm.

Att börja på Campeon var ett av mina bästa val i livet.
Gemenskapen och glädjen jag känner varje dag är det inte alla som känner i skolan.
Jag är lyckligt lottad.

Ciao!

Minnen.

Märklig, det är nog det ordet som beskriver dagen på bästa sätt.

Ett kuvert har legat förseglat i min skrivbordslåda fram till idag, ett sånt där fujifilm kuvert som man får när man har framkallat kort alá Old School.
Jag vet att det finns bilder i det där kuvertet som jag så gärna vill se, men också bilder som jag helst vill elda upp eller slänga i en lämplig soptunna.
Bilderna föreställer mitt liv, frysta minnen som aldrig kommer glömas bort. Bara förträngas en aning.

Jag minns när jag fick den där engångskameran, min farbror bor i Stockholm och kan inte direkt skicka några stora presenter när vi inte ses, så han skickade ett glassogram och 2 engångskameror.
Genialt nog tänkte jag ta en bild vid varje kul tillfälle, inte bara spontana bilder, utan bilder som värkligen sa något om den dagen oc´h varför den var så speciell.

Efter 2 år tog jag sista bilden.
Jag visste inte om jag var redo för att återuppleva dessa minnen.
Ett hav av gamla kompisar och killar som tillslut svek mig, men också minnen från den första kärleken och bilder på vänner som befinner sig allt för långt bort, som man inte vet om man kommer träffa igen.

Jag hann bara till andra bilden, den där bilden på mig och Mirandra, som inte är i livet längre.
Då bestämde jag mig för att korten ligger bra där de ligger för stunden, så jag lade tillbaka dem där de hör hemma, långt ner i min skrivbordslåda.



Campeon.

Hej hopp!

Sitter i skolan, som utgör större delen av mitt liv just nu, känns det som.
Tur nog går jag på Campeon, där allt är lite bättre ;)

Helgen var hur trevlig som helst.
I fredags kom Jakke, så det blev en myskväll. Lördagen bestod av en fest hos Philip vilket var givande.
Söndagen blev en liten sväng på väla för att köpa lite nödvändigheter till min bror Joakim och efter det hade jag en dansträning som gick väldigt bra.

Hur som helst sitter jag nu här och väntar på den hemska idrottslektjonen.
Hemsk är den för vi ska springa 5 km, i kass väder.


England 18-22 Oktober.
Ciao!

RSS 2.0