Färger i en vind.

Det börjar visst bli höst..
Med hösten kommer inte bara kyla, regn och rusk, (som vi dock inte har fått uppleva ännu)
det kommer även nya tag.
Mitt självförtroende är lika högt som HIFs, efter 8 matcher utan förlust.
Det känns som jag har massor med egna Stuart Baxters, iform av mina vänner. (men mina vänner skriker dock inte lika mycket som honom)
Tillsammans är vi oslagbara.

När vi nu går mot höst är jag full av nya intryck och positivism, trots att det hårdaste året någonsin står framför mig i skolan vet jag att jag kommer klara av det.
Jag är bra!
Vi är bra!
Tillsammans.

På måndag ska My och jag kryssa ännu en dag i vår kalender, ännu en dag som tar oss ett steg närmare England.
Samtidigt har tiden gått undan,
så fort det går när man har roligt.
Jacob och jag, 8 månader.
Tillsammans.

höst3






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0