Minnen.
Märklig, det är nog det ordet som beskriver dagen på bästa sätt.
Ett kuvert har legat förseglat i min skrivbordslåda fram till idag, ett sånt där fujifilm kuvert som man får när man har framkallat kort alá Old School.
Jag vet att det finns bilder i det där kuvertet som jag så gärna vill se, men också bilder som jag helst vill elda upp eller slänga i en lämplig soptunna.
Bilderna föreställer mitt liv, frysta minnen som aldrig kommer glömas bort. Bara förträngas en aning.
Jag minns när jag fick den där engångskameran, min farbror bor i Stockholm och kan inte direkt skicka några stora presenter när vi inte ses, så han skickade ett glassogram och 2 engångskameror.
Genialt nog tänkte jag ta en bild vid varje kul tillfälle, inte bara spontana bilder, utan bilder som värkligen sa något om den dagen oc´h varför den var så speciell.
Efter 2 år tog jag sista bilden.
Jag visste inte om jag var redo för att återuppleva dessa minnen.
Ett hav av gamla kompisar och killar som tillslut svek mig, men också minnen från den första kärleken och bilder på vänner som befinner sig allt för långt bort, som man inte vet om man kommer träffa igen.
Jag hann bara till andra bilden, den där bilden på mig och Mirandra, som inte är i livet längre.
Då bestämde jag mig för att korten ligger bra där de ligger för stunden, så jag lade tillbaka dem där de hör hemma, långt ner i min skrivbordslåda.
Ett kuvert har legat förseglat i min skrivbordslåda fram till idag, ett sånt där fujifilm kuvert som man får när man har framkallat kort alá Old School.
Jag vet att det finns bilder i det där kuvertet som jag så gärna vill se, men också bilder som jag helst vill elda upp eller slänga i en lämplig soptunna.
Bilderna föreställer mitt liv, frysta minnen som aldrig kommer glömas bort. Bara förträngas en aning.
Jag minns när jag fick den där engångskameran, min farbror bor i Stockholm och kan inte direkt skicka några stora presenter när vi inte ses, så han skickade ett glassogram och 2 engångskameror.
Genialt nog tänkte jag ta en bild vid varje kul tillfälle, inte bara spontana bilder, utan bilder som värkligen sa något om den dagen oc´h varför den var så speciell.
Efter 2 år tog jag sista bilden.
Jag visste inte om jag var redo för att återuppleva dessa minnen.
Ett hav av gamla kompisar och killar som tillslut svek mig, men också minnen från den första kärleken och bilder på vänner som befinner sig allt för långt bort, som man inte vet om man kommer träffa igen.
Jag hann bara till andra bilden, den där bilden på mig och Mirandra, som inte är i livet längre.
Då bestämde jag mig för att korten ligger bra där de ligger för stunden, så jag lade tillbaka dem där de hör hemma, långt ner i min skrivbordslåda.
Kommentarer
Trackback
