Carpe Diem

Nu sitter jag färdig för avfärd.
Om en timme ska jag bege mig ner till Malmö för att träffa mitt... nu kommer det hemska ordet.. ex.
Jag ska helt enkelt ta en fika med Jacob.

Det känns konstigt att säga ex, just för att vi fortfarande umgås.
Ex är sånna hemska föredetta pojkvänner som krossade ens hjärta & som man helst aldrig vill vila ögonen på igen.
Med Jacob är det annorlunda faktiskt, för vi gjorde slut på ett sådär bra sätt, som gjorde att vi kunde fortsätta vara vänner.

Han har skaffat sig en ny flamma, så nyfiken som man är måste man ju ner & ta del av lite smaskigt skvaller.
Samtidigt har jag en bra anledning att plugga, för jag får alltid så mycket gjort när jag sitter på tåg.
Kan bero på att det inte finns så mycket annat att göra under de dryga 40 minuterna till Malmö.

Jag börjar få lite obehag i magen också.
På lördag kommer amerikanarna & efter det ska jag till USA.
Det finns så mycker man vill hinna med innan dess.... Varför växer inte tid på träd?

Nåja, nu ska jag nog packa ihop lite böcker!
Vi hörst sen!