Mina ögon blöder

Jag fick tillbaks min första tenta idag. Som väntat var vi en del som fick U.
Fucking U.

Jag har i princip aldrig fått underkänt i något jag har gjort under hela min skolgång (bortsett från den där gången jag sket i att plugga på ett spanskaprov i en revolution till läraren), men nu fick jag alltså smaka på hur det känns att vara ett U, att vara underkänd, att vara misslyckad.

Jag (& de andra misslyckade u-barnen) skyller på att tentan var mycket svårare än väntat, att rättningen var hård, rentutav orimlig & att det trots allt var vår (många av oss iallafall) första salstenta. Man lär sig av sina misstag helt enkelt.

Mamma & pappa blir nog ledsna, fast de kommer säga något i stil med "bara du gör ditt bästa så är vi nöjda".
Bakom den fasaden kommer de nog undra vad jag egentligen sysslar med i Lund, bortsett från att få U på tentan då.

Faktum är att jag hade pluggat ordentligt & klarade nästan tentan. Men nära är inte nära nog & jag får bita i den sura omtentan  den 24 november. Roligt är att vi har en ny tenta imorgon. Låt mig säga att jag har läst så ögonen blöder på mig...
Jag vill aldrig ha U igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0